Metoo - före och efter

Publicerat 15 mars 2018

Ibland sker saker som delar in tillvaron i ett före och ett efter. Metoo-rörelsen är ett sådant. Och det händer verkligen saker. På Alla hjärtans dag anordnade RFSU en skolkonferens på temat ”Metoo – vad kan skolan göra?” och 250 personer från skolan anmälde sig. Så nog finns vilja och engagemang och önskan om mer kunskaper.

Troligen har metoo fått ett sådant genomslag i Sverige just för att vi har diskuterat sexuella trakasserier, sexuellt våld och rätten att bestämma själv så mycket de senaste tio åren. För det har vi. Kanske minns ni #prataomdet, föregångaren till metoo, som Johanna Koljonen startade för några år sen?

Samtidigt kan vi se dubbla verkligheter. Mycket är nämligen bra - också. Det är viktigt att komma ihåg. Nittio procent av 16-29-åringarna i Folkhälsomyndighetens undersökning Ung KAB15 om sexuell hälsa uppgav att de hade sex på ett sätt som de själva ville vid senaste sextillfället. De flesta är nöjda med sin sexdebut. Och för alla som kanske oroat sig, så har genomsnittsåldern för sexdebuten varit ungefär densamma i 40 år: runt 16 år.

Hur kan vi göra då? Som en skolledare på högstadiet sa: Eleverna är ju i en fas att utforska och upptäcka sin sexualitet. Hur kan vi stödja dem? Hur kan vi prata om sex och ömsesidighet på ett främjande vis?
Ett sätt är att tänka utifrån att eleverna ska utveckla såväl kunskaper, attityder och färdigheter, och vilka dessa är. Här ges ett par exempel:

- Kunskaper: Om lagstiftning, hur sexuella trakasserier och sexuella övergrepp definieras, vad som menas med samtycke och kroppslig integritet.
- Attityder/värderingar: Hur normer påverkar och begränsar människor, vad det betyder att respektera andra, att ha ansvar att söka och visa samtycke.
- Färdigheter handlar exempelvis om att prata om hur man vet vad den/de andra vill och hur man kan ge och få samtycke.
Studier har visat att personer som har mer traditionella och könsstereotypa uppfattningar är mer benägna att acceptera eller att begå våld. Det gäller både kvinnor och män. Vi behöver alltså prata betydligt mer om normer kring kön, och inte minst maskulinitet.

Det är framför allt killar som utsätter andra (både tjejer, killar, transpersoner och andra) för trakasserier och våld och det är nödvändigt att vi når dem, för att förändring ska ske. Vi måste nå dem också på deras villkor, att alla tjänar på förändrade könsmönster. Ett sätt är att diskutera det vardagsvåld som killar utsätts för och som ofta negligeras. Våld är också att gå över någon annans gräns, och det är ett våld som killar väntas stå ut med. Kanske bidrar det till att killar också är mer benägna att kränka tjejers gränser.

Det finns många material som tar upp normer. RFSU:s material Vill du? är ett. Det består av kortfilmer som diskuterar just kommunikation, samspel och gränser, utifrån vardagliga situationer, och tar upp såväl normer som färdigheter.

Barn och unga längtar, fantiserar om och hoppas på kärlek, sex, relationer. Som Sveriges första läkare Karolina Widerström sa för över hundra år sedan om sexualundervisningen: ”Unga låter sig väldigt lite ledas av hot om risker och förbud, utan behöver någonting positivt som de kan omfamna med värme och sympati.” Hennes ord kan vi lära oss av också idag, och att vi inte bara pratar om risker kopplat till sexualitet. Eller som en tjej i 9:an ironiskt sa om den undervisning hon hade fått: ”Sex är väl inte bara farligt?!”.

Sexualiteten är inte ett medicinskt eller juridiskt problem som ska lösas. Den är en del av vår mänsklighet med dess glädje och bekymmer, lycka och besvikelser. Det ska vi rusta dem inför.

Om skribenten:
Hans Olsson, lärare, sakkunnig sexualundervisning, RFSU.

Länk till användbara material från RFSU


Hans Olsson RFSU