Studie- och yrkesvägledning, ingen lätt match!

Publicerat 6 mars 2017

Så här står det i styrdokumenten........ Studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. Därför är kunskaper och undervisning om arbetsmarknad, arbetsliv och utbildningsvägar en fråga för alla lärare, studie- och yrkesvägledare och skolledare men också för andra aktörer med koppling till skolan.

"Ja, det här låter ju jättebra på alla sätt och vis, men hur ser det ut verkligheten"? Tar alla sitt ansvar?

Under mina tio år som studie- och yrkesvägledare i grundskolan har jag funderat mycket på hur vi ska kunna få med oss alla som Skolverket anser har ett ansvar för studie- och yrkesvägledningen? Det är en stor utmaning och kanske är det inte jag ensam som äger problemet?

Det har pågått många olika projekt för att lösa dessa utmaningar, och jag menar att vi fortfarande står och stampar i något slags vakum, som gör att vi kommer väldigt sakta framåt.

Skolverket anlitade högskolor för hjälp att integrera studie- och yrkesvägledningen i undervisningen. Vissa orter i landet var förstås med på banan, men de flesta lärare, backade, utifrån mina erfarenheter. Det krävdes dessutom att ett visst antal lärare skulle vara med i projekten på högskolorna. Det säger väl sig självt att lärare som redan är stressade i sin arbetssituation hade svårt att förstå meningen med att gå en kurs i hur man integrerar studie- och yrkesvägledning i deras undervisning, om de sedan tidigare har en arbetssituation som inte medger det. Dessutom gör säkert många lärare en hel del studie- och yrkesorienterande insatser, utan att ens vara medvetna om det.

Debatten har också handlat om huruvida vi ska ha PRAO eller inte ha PRAO (praktisk arbetslivsorientering)? De flesta grundskolorna valde bort PRAON när Arbetsmiljöverket stramade upp kraven på säkerhet och att skolorna ska göra en riskbedömning, så där förlorade vi en kanske viktig ingång till närsamhället och arbetslivets olika aktörer? Å andra sidan är det nästan omöjligt att få företagen att ta emot prao-elever från grundskolan. Vad jag har förstått så har det skett en förändring i samhället. Svenskt Näringsliv pläderar för PRAO och så även Utbildningsdepartementet, samtidigt som företagen inte vill ta emot några elever utan helst tar emot gymnasieelever. Det ser förstås olika ut i landet och vissa kommuner har anställt praktiksamordnare som hjälper till med att skaffa platser till eleverna, men så är inte fallet i många kommuner.

Således är frågan hur vi går vidare för att stärka studie- och yrkesvägledningen och säkerställa att alla berörda tar sitt ansvar?

Antalet elever som väljer fel på gymnasiet kostar samhället enorma summor. Antalet elever som hoppar av gymnasiet kostar också pengar. För att minska dessa kostnader är det dags att vi tar ett gemensamt ansvar och dels satsar på heltidsanställda studie- och yrkesvägledare i grundskolan samt ser till att lärare, skolledare och andra aktörer, tar sitt ansvar, helt i linje med skollagen och styrdokumenten. Jag vågar påstå att så sker inte idag.

Frågan är hur vi går vidare och vem som har ansvaret?

Om skribenten:


Hej!

Jag heter Margareth Hagberg och arbetar som studie- och yrkesvägledare i grundskolan sedan år 2006, då jag tog min examen vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Innan mina studier till studie- och yrkesvägledare har jag en bred bakgrund inom olika branscher. Under många år arbetade jag som sekreterare i byggbranschen med elektriker, vvs-montörer, arkitekter m.fl.

Jag tog min studie- och yrkesvägledarexamen när jag fyllde 50 år och har nu arbetat som studie- och yrkesvägledare i grundskolan under 10 år. Det tog lång tid för mig att hitta rätt och jag har stor förståelse för hur svårt det är att välja. Min inställning är, att det aldrig är för sent att lära sig nytt. Min nyfikenhet ledde mig på rätt väg.

Mina drivkrafter i mitt yrke som studie- och yrkesvägledare, är att bidra till ungdomars utveckling och att göra skillnad. Jag arbetar heltid vid Bredängsskolan i Stockholm, där eleverna har olika nationell bakgrund. Jag trivs bra med att arbeta med just dessa ungdomar och ser det som mitt uppdrag att bidra till deras framtid.