Vittnesmål om Förintelsen – så förs berättelserna vidare i skolan

 

Överlevande lade grunden för skolans vittnesmål

Att möta en människa som själv har upplevt en historisk händelse kan ge ett annat perspektiv än att enbart läsa om den i en lärobok. När det gäller Förintelsen har personliga vittnesmål under lång tid varit ett sätt att förmedla kunskap om nazisternas förföljelser och folkmord.

Men det var inte skolan som från början organiserade dessa möten. Initiativen kom till stor del från de överlevande själva.

Det framgår av rapporten Överlevande och efterlevande efter Förintelsen – Vittnesmål som källa, minne och kunskap, skriven av historieforskarna Malin Thor Tureby och Kristin Wagrell vid Malmö universitet på uppdrag av Forum för levande historia.

Forskarna har undersökt hur överlevande och deras efterlevande har bidragit till kunskapsförmedlingen om Förintelsen under de senaste 80 åren.

Redan under efterkrigstiden berättade överlevande om sina erfarenheter. Under 1980- och 1990-talen blev arbetet med skolbesök och berättarföreningar mer organiserat. En viktig drivkraft var viljan att motverka förintelseförnekelse, antisemitism och nynazistiska rörelser.

Genom att besöka skolor och dela sina erfarenheter bidrog de överlevande till att göra personliga berättelser till en etablerad del av kunskapsförmedlingen om Förintelsen.

Barn och barnbarn för berättelserna vidare

I dag har allt färre överlevande möjlighet att själva besöka skolor. I stället har deras barn och barnbarn fått en allt viktigare roll.

De efterlevande berättar om vad deras familjemedlemmar upplevde före, under och efter Förintelsen. Det handlar både om att bevara familjens historia och att bidra till att nya generationer får kunskap om vad som hände.

Forskarna beskriver hur många efterlevande upplever ett dubbelt ansvar: att föra vidare den egna familjens berättelse och samtidigt bidra till samhällets kunskap om Förintelsen.

Samtidigt finns en viktig skillnad mellan att berätta om något man själv har upplevt och att föra vidare en anhörigs erfarenheter.

För undervisningen innebär generationsskiftet att lärare behöver vara tydliga med vem som berättar, vilken relation personen har till händelserna och hur berättelsen har förts vidare.

Forskare efterlyser nationellt stöd

Rapporten visar också att arbetet med att föra vidare vittnesmål behöver bättre långsiktiga förutsättningar.

Många berättargrupper bygger på frivilliga insatser. Samtidigt varierar möjligheterna att nå skolor i olika delar av Sverige.

Forskarna lyfter därför behovet av nationell samordning och en hållbar organisation som kan stödja de efterlevandes pedagogiska arbete.

Det handlar inte enbart om att bevara berättelserna, utan också om att skapa förutsättningar för att elever ska kunna ta del av dem oavsett var i landet de går i skolan.

Så kan vittnesmål användas i undervisningen

För lärare kan vittnesmål vara ett värdefullt komplement till historiska dokument, forskning och andra källor om Förintelsen.

En personlig berättelse kan bidra till att synliggöra hur historiska händelser påverkade enskilda människor och familjer. Samtidigt är det viktigt att sätta berättelsen i sitt historiska sammanhang.

I undervisningen kan eleverna exempelvis få undersöka:

Vem berättar, och vilken relation har personen till händelserna?

När dokumenterades vittnesmålet, och i vilket sammanhang?

Vad kan en personlig berättelse hjälpa oss att förstå om Förintelsen?

Hur kan vittnesmålet kompletteras med andra historiska källor?

Genom sådana frågor kan eleverna arbeta både med historisk förståelse och källkritik.

Vittnesmål behöver inte heller användas isolerat. De kan kombineras med exempelvis tidslinjer, fotografier, historiska dokument och faktatexter för att ge en bredare förståelse av Förintelsens historia.

Kostnadsfria resurser för lärare

Forum för levande historia erbjuder flera resurser för skolor som vill arbeta med Förintelsens historia och personliga berättelser.

På myndighetens webbplats finns bland annat filmade vittnesmål och information om berättargrupper som kan besöka skolor.

Det finns även möjlighet att boka föreläsningar med barn och barnbarn till överlevande. Föreläsningarna riktar sig framför allt till elever i årskurs 9, gymnasiet och folkhögskolan.

För lärare som vill fördjupa undervisningen eller planera ett arbetsområde om Förintelsen finns följande resurser:

Överlevande och efterlevande efter Förintelsen
Läs forskningsrapporten om hur vittnesmål har utvecklats till en etablerad form av kunskapsförmedling i svensk skola.

Boka föreläsning med anhöriga till överlevande
Information om berättargrupper som besöker skolor och för vidare familjemedlemmars erfarenheter.

Fakta om Förintelsen
Faktatexter, historiskt material och länkar till ytterligare resurser om Förintelsen.

Den nya forskningen synliggör hur mycket av arbetet med att föra vidare berättelserna som har vuxit fram genom de överlevandes och efterlevandes egna initiativ. Den väcker också en viktig fråga för framtidens undervisning: hur kan dessa erfarenheter fortsätta vara tillgängliga och användas med historisk noggrannhet när generationerna förändras?

Källor

Malin Thor Tureby och Kristin Wagrell, Malmö universitet: Överlevande och efterlevande efter Förintelsen – Vittnesmål som källa, minne och kunskap. Forum för levande historia, 2026.

Forskning.se: Vittnesmål från Förintelsen spelar stor roll för kunskapsspridning, 15 oktober 2026.

Forum för levande historia: Boka föreläsning med anhöriga till överlevande från Förintelsen.

 

 

I produktionen av denna artikel har vi använt AI som hjälp och vår redaktör har granskat och redigerat texten.