Impulsivitet hos ungdomar – nyckeln till att förstå och förebygga riskbeteenden i skolan

I skolans värld möter lärare dagligen elever som agerar snabbt, ibland ogenomtänkt och känslostyrt. Det kan handla om att någon avbryter, säger något hårt i affekt, eller tar ett beslut utan att tänka på konsekvenserna. Sådana situationer är inte ovanliga, särskilt bland ungdomar och det är lätt att som vuxen tolka dem som trots eller bristande respekt. Men bakom detta beteende finns ofta något mer: hjärnans naturliga utveckling under tonåren.

Forskningen visar att den del av hjärnan som styr känslor och reaktioner, det limbiska systemet mognar tidigare än den del som ansvarar för konsekvenstänk och självreglering, det vill säga prefrontala cortex. Det innebär att unga har en hjärna som är snabb på gasen, men som ännu inte hunnit utveckla fullt fungerande bromsar. Det här bidrar till att många ungdomar drivs av starka känslor och omedelbara behov snarare än långsiktig planering. Det är därför inte förvånande att impulsivt beteende ökar under tonåren.

Impulsivitet är dock inte ett enhetligt begrepp. Forskare beskriver det som ett samlingsnamn för flera processer, exempelvis svårigheter att hejda sig även när man vet att det kan leda till negativa följder, ett mönster av att prioritera snabba belöningar framför långsiktiga mål, och en benägenhet att snabbt byta riktning i sitt agerande utan eftertanke. Dessa egenskaper är inte bara vanliga i ungdomsåren, utan kan också hänga samman med ökad risk för psykisk ohälsa, utmaningar i skolan och problem i sociala sammanhang.

Relationer och struktur som verktyg i klassrummet

För lärare innebär det här både en utmaning och en möjlighet. Genom att ha en grundläggande förståelse för vad som driver impulsivt beteende kan vi bättre tolka vad som händer i klassrummet och agera därefter. Forskningen pekar på att relationer spelar en avgörande roll. När elever känner sig trygga, sedda och respekterade ökar deras förmåga att lyssna, ta till sig regler och reflektera innan de handlar. Ett stödjande och empatiskt vuxenförhållande fungerar som en sorts inre kompass för eleven.

Miljön i klassrummet har också stor betydelse. En rörig eller otydlig lärmiljö kan förstärka impulsiva tendenser, medan tydliga strukturer, återkommande rutiner och förutsägbarhet kan hjälpa elever att reglera sina impulser. Att skapa förutsättningar för lugn, fokus och delaktighet i undervisningen gör det enklare för unga att bromsa sina impulser i stunden.

Förmågan att hejda sig går dessutom att träna. Med rätt stöd, upprepning och tydlig vägledning kan elever utveckla strategier för självkontroll, reflektion och målsättning. Det kräver tid och tålamod, men forskning visar att det är möjligt. Det handlar inte om att förändra vem en elev är, utan om att hjälpa dem förstå sig själva och hitta nya sätt att agera på.

Impulsivitet som en utvecklingsmöjlighet – inte bara ett problem

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att impulsivitet inte bara är ett problem. Den energi, kreativitet och initiativkraft som ofta präglar impulsiva elever kan vara en stor resurs i rätt sammanhang. Genom att möta elever med förståelse snarare än dömande, och se bortom beteendet, kan vi bidra till att deras styrkor får utrymme att växa.

I det förebyggande arbetet i skolan är kunskap om hjärnans utveckling, ungdomars inre drivkrafter och relationernas betydelse avgörande. När vi förstår varför unga gör som de gör, kan vi också hjälpa dem att välja annorlunda nästa gång och därmed bidra till en tryggare, mer stödjande skolmiljö för alla.

Läs mer:
Martina Jordans avhandling Motiverande samtal som relationellt verktyg för lärare i grundskolan, Karlstads universitet.