När skolans normer begränsar barns rörelse

 

Rörelse i skolan handlar om mer än idrottslektioner och organiserade rastaktiviteter. Det handlar också om vilka platser barn känner sig välkomna på, hur de förväntas bete sig och vilka möjligheter de har att själva välja hur de vill röra sig.

I avhandlingen Normer i rörelse: Barns rörelse i skolan med fokus på delaktighet har Greta Wiklund Lind vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) undersökt hur barn i åldern 10–12 år upplever sina möjligheter till rörelse i skolan.

Genom bland annat intervjuer och observationer har forskaren studerat hur normer kring idrott, hälsa och stillasittande påverkar barnens vardag.

Alla får inte samma plats på skolgården

Fotbollsplanen kan vara en självklar mötesplats för vissa elever, men inte för alla.

Avhandlingen visar hur sociala normer och föreställningar om exempelvis kön och idrott kan påverka vilka barn som tar plats i olika aktiviteter. Några grupper får stort inflytande över hur lekar och spel går till, medan andra inte upplever samma möjligheter att delta.

Det handlar alltså inte bara om vilka aktiviteter som finns på skolgården, utan också om hur tillgängliga de känns för barnen.

Barn hittar egna vägar till rörelse

I klassrummet är stillasittande ofta utgångspunkten. Samtidigt visar forskningen hur barn hittar kreativa sätt att få röra på sig.

Det kan handla om att ta en omväg för att vässa pennan eller hitta andra anledningar att lämna sin plats.

Hur mycket utrymme barnen får att röra sig påverkas också av klassrummets regler och undervisningens upplägg. I vissa situationer blir rörelse något som tillåts först när en uppgift är klar.

Här framträder en intressant kontrast: skolan uppmuntrar fysisk aktivitet, samtidigt som stora delar av skoldagen präglas av förväntningar på att elever ska sitta stilla.

När rörelseglädje möter vuxnas förväntningar

Forskningen visar också att vuxnas uppmuntran till fysisk aktivitet inte alltid upplevs som avsett.

När rörelse framför allt beskrivs som något barn behöver göra för att må bra och hålla sig friska kan det för vissa kännas som ett krav. Några barn i studien berättar att de försöker undvika rörelseaktiviteter under rasterna.

Det betyder inte att uppmuntran till rörelse saknar betydelse. Däremot synliggör resultaten hur olika barn kan uppleva samma aktivitet eller budskap på olika sätt.

Rörelse på barnens villkor

Skolverket lyfter betydelsen av fysisk aktivitet och rörelse under skoldagen. Även fritidshemmet har en viktig roll genom att erbjuda elever möjligheter till lek, rörelse och meningsfull fritid.

Greta Wiklund Linds forskning tillför ett perspektiv som är relevant för både lärare och fritidspersonal: barnens egna upplevelser av rörelse och delaktighet.

En aktivitet kan vara öppen för alla utan att alla känner sig välkomna. Och det som skapar rörelseglädje hos en elev behöver inte göra det hos en annan.

Kanske handlar möjligheterna till rörelse därför inte bara om att skapa fler aktiviteter, utan också om att förstå vilka aktiviteter barn själva vill vara en del av.

Källor

• Greta Wiklund Lind (2026). Normer i rörelse: Barns rörelse i skolan med fokus på delaktighet. Doktorsavhandling, Gymnastik- och idrottshögskolan.

• GIH: Barns rörelse i skolan påverkas av normer.

• Forskning.se: Så begränsas barns rörelse i skolan.

• Skolverket – läroplanens skrivningar om fysisk aktivitet, lek och rörelse i skola och fritidshem.